Smärtan sliter mig i stycken.
2012-10-27 @ 12:33:41
Pappa, jag saknar dig. -
Så mycket så det gör ont.
Jag vet, jag snackar aldrig min min farsa.
Aldrig, eller jo då jag försöker intyga alla om hur mycket jag hatar honom.
Jag lyckas inte ens intyga mig själv att det är så längre.
Nej, jag hatar inte min pappa även fast jag borde göra det.
Jag har inte skrivit eller snackat om dig på flera år, jag skämdes.
Jag sa att jag inte hade någon pappa, att jag inte visste vem du var.
Jag sa tillochmed till vissa att min pappa var död.
Jag ville inte berätta, ville inte att alla skulle veta.
Jag skämdes, jag menar alla hade typ en pappa som bodde hemma med deras mor, som jobbade, som brydde sig om dom, men jag hade ingen pappa.
Han satt inne. Och hade gjort det antal gånger.
Men jag berättade, och det slutade precis som jag visste att det skulle.
Jag blev dömd, jag var tydligen ett knarkarbarn.
Alla snackade, alla visste om det.
Alla pekade och viskade, pekade på mig.
Viskade om mig och min älskade pappa.
' Du kommer bli som din farsa, en jävla knarkare. '
' Ni är så lika du och din pappa. '
' Du och Stefan är ju kopior Angelica, man skulle nästan kunna tro att ni är tvillingar. '
Jag har lovat mig själv att ALDRIG bli som dig.
Jag bröt ihop igår, jag såg två barn med sin far, dom var som oss, du jag och felicia. Ena tjejen var precis som jag, pappas flicka.
Hon satt i sin pappas knä och kramade om honom, hon vägrade släppa.
Jag fick flashbacks, vi var alltid med varandra du och jag, jag kunde snacka med dig om ALLT.
Jag fick flashbacks, vi var alltid med varandra du och jag, jag kunde snacka med dig om ALLT.
Vi Nora, då vi spelade fotboll, rappade till Eminems låtar, åkte skoter, meckade med 740:in & dracen, ja vi var grymt lika du och jag, vi gillade samma saker.
Jag undrar om vi gör det nu med?
Jag saknar det, jag saknar min pappa.
Men jag vill inte sakna.
Jag stöter bort dig, för jag vet att det ALDRIG skulle kunna bli som förut igen, och jag vill inte bli sviken igen.
Jag har inte pratat med dig på jätte länge.
Jag vågar inte.
Jag försöker att inte tänka på dig.
Det är så svårt, det är svårt att klara sig utan sin pappa.
Speciellt om man alltid har varit pappas flicka.
Jag vet att du har varit ett förjävla svin, du splittrade hela familjen då du började med din skit.
Du krossade mig, min mor & min syster.
Jag hatar dig, men saknar och älskar dig så för jävla mycket ändå.
Jag undrar om du tänker på mig, tänker oss, oss, din familj.
Jag tror inte det, du har din nya familj och den där äckliga jävla bruden.
Jag hatar att erkänna det men, jag saknar min pappa.
Kommentarer
