aggsihh.blogg.se

Är väldigt sne idag.
För det första så har jag gått i klackar as långt idag, så har blåsor hela fötterna och kan inte ens ta ett steg utan att börja böla av smärtan.
Told ya guys that i was too manly to go in heels...

 

Är fan glad att jag bara har Mattias, Frida & Sara.
Orkar inte folk, alla är så jävla dum i huvudet.

Och ja, det är jag också, typ hela tiden.

Men fan, är less på denna stad.
Är less på mig.
Är less på att jag inte klarar ett skit.
Kan inte sluta äta.
Äter chips hela tiden, äter äckel mat.
Är så jävla dum i huvudet.
Skulle ju bli smal igen..
Glhf.

Är less på att alla försvinner ifrån mig, men orkar inte bry mig längre.
Ärligt, om ni nu inte pallar med mig, stick då.
Orkar inte med falska vänner.
Orkar inte med någon alls.

 

Skiter i detta och drar ut och åker lite 740 fasten jag egentligen ska sova.
Yolo eller något.
Hejdå.

Äntligen är min älskade bok här, är sååååååå grymt glad.

 

Men jaja, tänker inte skriva en bok om hur glad jag är...
För folk kommer bara bli irriterade hahah xD

Ah just nu sitter jag typ och spelar D3, och äger litt.
Ska lägga mig tidigt för imorgon ska jag åka och hälsa på min bror.
Och stanna där ett par dagar, fett skönt : ) 
Ska bli grymt kul faktiskt, saknar honom.

 

 

 

Har verkligen inget att göra så tänkte skriva om mig själv.
Kan bli intressant haha.

Jao, jag heter Angelica jag är sjutton sommrar.
Jag har grov ADHD och ODD, (ODD för alla som inte vet är trotssyndrom, JAG älskar bråk, älskar att trotsa, vara uppkäftig, säga emot, slåss)
Jag växte upp i Noraström (som ingen vet var det ligger).
Ute på landet, med min mor far och syster.
Fast pappa fuckade upp allt och började med droger, hamnade i fängelse, (han har suttit två gr, båda gångerna tre år) och huset blev taget av kronofogden vilket suger kuk.
För det var underbart där ute på landet, helt underbart.
Så vi flyttade till Kramfors, där all fucking skit började.
Jag blev mobbad hela min skolgång, jag var en glasögonorm, konstig, onormal, töntig, allt.
Jag blev ofta slagen och sånt på rasterna också, men jag brydde mig faktiskt inte så jätte mycket.
Dock har jag ju svårt ju att kolla tillbaka på min tid på Kramforsskolan.
Skitsamma, levde ett helvete i Kramfors.
HATAR kramfors, HATAR alla där.
ALLA där visste vem pappa var, alla där dömde mig, kollade snett på mig.
Viskade om mig, att jag var han knarkar farsans barn.
Usch, och folk kom alltid fram till mig och sa att jag var lik honom.
Och ja, jag och min far är väldigt lika.
Vi är nästan kopior, det äcklar mig.
Jag saknar honom dock, fasten han har förstört nästan hela mitt Felicia och mammas liv.
Well, levde ett helvete i Kramfors tills jag fyllde tio (nästan) då jag flyttade till Härnösand med min mor och syster.
Jag har världens minneslucka första åren här typ.
Kommer dock ihåg att jag var mytoman, jag mådde dåligt, ville ha uppmärksamhet och därför ljög jag.
Vilket jag förlorade ALLA kompisar jag hade skaffat här i Härnösand.
Jag blev mer och mer deprimerad, jag började röka precis innan jag fyllde tio ungefär.
Något år senare började jag dricka, jag blev beroende av alkohol.
Alkoholen dämpade smärtan, ångesten, alla minnen.
Jag drack som fan, sket i skolan.
Slogs, baxade, gjorde skadegörelse, gjorde en jävla massa skit helt enkelt.
Jag gjorde allting innan jag var femton som tur var, så jag åkte aldrig på något.
Då jag var femton, (tror jag) började jag hamna mer och mer i kontakt med soc.
Och lite senare flyttade jag till min första fosterfamilj.
I Torsphammar.
Ute på landet, mitt ute i ingenstans.
Jag var så himla nere, jag försvann från allt.
Jag blev inåtvänd, jag åt ingeting, jag bara grät och grät, och skrev låtar.
Jag gick ner nästan 20 kilo under dom tre eller fyra månaderna jag var där.
Helt jävla sinnessjukt.
Sen i Mars kom jag hem, jag skötte mig finbra i ett år.
Tills jag blev deprimerad och började med all skit igen.
Sen Mars detta år (ungefär) flyttade jag till nästa familjehem.
I Prästmon, jag gillade dom som fan.
Men dom hade för få regler, och det gillade inte soc.
Så dom sa upp mig.
Vart så grymt sårad.
Att dom inte sa något, bara låtsades som att allt var bra dagen innan.
Well, nu bor jag hos min mor och syster, tills jag flyttar till Övik.
Till ett hvb hem och skola, som heter Bäckagården.
Vet inte vad jag tycker om det, orkar inte ens bry mig längre.
Är van att bli runt flyttad nu faktiskt.
Och är van att inte ha något att säga till om.
Just nu funkar det faktiskt bra, det funkar grymt bra mellan mig och min mor, och det suger.
Med tanke på att nu när det faktiskt funkar bra som fan så ska jag flytta.
Det har ALDRIG funkat såhär bra mellan mig och min mor.


Vet inte vad jag ska skriva mer, nu har jag iaf berättat lite (haha) om mig själv.
Så folk som inte vet kanske fattar lite.